Enoch Powell
Powell i sin trädgård, i Belgravia. Foto: Allan Warren
De våldsamma upploppen och plundringarna i England har påmint många om och gjort att andras uppmärksamhet för första gången fästs på Enoch Powell och hans berömda, kontroversiella “rivers of blood”–tal från 1968. Men det är kanske inte alla som kommer ihåg eller upptäcker vilken sant anmärkningsvärd person Powell var. Hans politiska karriär är intressant, med en rad riktiga ställningstaganden men också ett och annat något märkligt.
Men Powell var långt ifrån bara politiker. Med sin klassiska bildning och sina vida och djupa intressen var han en politiker av den typ som var vanlig under 1800-talet, inte minst i England, men som 1900-talet, åtminstone dess andra hälft, sett försvinna. Ifråga om den klassiska bildningen var Powell dessutom inte någon lärd amatör av den typ som tidigare varit den vanliga bland politiker. Han studerade klassiska språk i Cambridge (Trinity) och erhöll det ytterst ovanliga, högsta möjliga betyget, en “double starred first”. Därefter stannade han som Fellow vid Trinity, ägnade sig åt studium av manuskript från antiken i Rom, och blev inom kort, vid bara 25 års ålder, professor (d.v.s. vad som ibland i den engelskspråkiga världen måste förtydligas som “full professor”, motsvarande svensk professor) i grekiska vid universitetet i Sydney – den yngste professorn i hela det brittiska samväldet. Australiens blivande premiärminister Gough Whitlam var en av hans studenter. Han blev också föreståndare för Nicholsons antikmuseum vid samma universitet.
Inom sin akademiska disciplin reviderade Powell för Oxford University Press en tidigare utgåva (Stuart-Jones) av Thukydides, översatte Herodotos, och publicerade ett Lexicon to Herodotus, ett flertal specialstudier, och så sent som 1994 The Evolution of the Gospel. Vid Londons School of Oriental Studies lärde han sig ett av de otaliga indiska språken, urdu, på grund av sin ambition att bli vicekonung eller generalguvernör för Indien. Senare lärde han sig ryska. Powell var också poet och publicerade fyra diktsamlingar, First Poems, Casting Off, Dancer’s End, och The Wedding Gift. 1990 utgavs hans Collected Poems. Slutligen skrev han också en biografi över Joseph Chamberlain och, naturligt nog, flera andra böcker om brittisk politik och historia.
Se om detta: