Folke Leander: Romantik och moral

CETE, 1980 (1944)

Baksida:

Denna lilla skrift utgavs första gången 1944 under titeln Nya synpunkter på romantiken, men den är ännu idag, trettiosex år senare, lika aktuell. Den utges nu med en inledning av professor Claes G. Ryn, en efterskrift av författaren och en bibliografi över dennes skrifter.

På vilken sida författaren har sina sympatier går inte att ta miste. En stor del av innehållet ägnas åt en kritisk genomgång av vad Leander själv kallar “den lägre romantiken”, sådan den visat sig alltsedan upplysningstiden, illustrerad med bl. a. talrika exempel ur den svenska litteraturhistorien. Mot primitivistiskt återvändande till Naturen ställer Leander strävan till civilisation, mot frihetsraseriet nödvändigheten av inre tygling och gentemot Känslans och Spontanitetens evangelium invänds att den ohämmade sentimentalitetens skugga alltid är det ohämmade barbariet.

Ändå är boken ingen reaktionär litania, och det är kanske just detta som gör den så speciell. Författaren ser också en annan sida av romantiken – den “högre” romantiken – som i sig innefattar och med ny klarhet uttrycker någonting av det mest värdefulla som det västerländska tänkandet frambringat, nämligen tanken om personlighetens “fulla och självbestämda utveckling”. Härigenom slås en bro mellan klassicism och romantik och motsättningen mellan dem på det lägre planet övervinns. Men att övervinna är att förstå, och i förståelsen av såväl de högre som lägre sidorna av romantiken och klassicismen utgör Leanders skrift en källa till inspiration och insikt för var och en som vill ägna uppmärksamhet åt människolivets villkor. Vad det hela till sist handlar om är nämligen inte en exkursion i historiens kuriosakabinett, utan ett bidrag till förståelsen av oss själva.