Framtid, andlös

–

Framtid, andlös –

hur vindarna svepte från Lake Michigan,

hur din sång ljöd klockren i mitt minne,

droppen som vilade på ditt mörka ögonhår

en vinterdag.

Vi färdas mot ett avgörande.

Chicagos nätter och mina –

utlämnad mänsklighet

överblickande världar

i mörkret

hjälplöst hängande.

Blott genom illusionen

– hur subtil,

hur allavgörande –

medmänniskan motmänniska

samhället särhälle

gemenskapen gemenhet.

Vi skall välja.

Vi skall se varandra djupt i ögonen.

–