Jonas Hansson: Humanismens kris

Bildningsideal och kulturkritik i Sverige 1848-1933

Brutus Östlings bokförlag Symposion, 1999

Baksida:

Ett av de centrala honnörsorden i den västerländska traditionen är humanism. Men vad betyder det egentligen? Sedan 1800-talets början har humanismens problematik varit ständigt aktuell. Man har frågat sig hur humanismen förhåller sig till den moderna utvecklingen, om det går att förena humanism och religion och om humanismen kan existera utan en klassisk bildning. Det hävdas också ofta att humanismen befinner sig i kris, men vilket är då ursprunget till denna kris? Finns det ett samband mellan humanismens kris och en kris för bildningen?

I Humanismens kris klargör Jonas Hansson de olika betydelser som begreppet humanism haft alltsedan det lanserades i början av 1800-talet. Mot en internationell bakgrund skildras hur begreppet humanism slår igenom i Sverige och hur latinets vänner, radikala skribenter och kristna kritiker diskuterar humanismen på 1800-talet. Genombrottet för slagordet humanism i början av 1900-talet sätts i samband med upplevelsen av en allmän kulturkris. Samtidigt ger Jonas Hansson i sin studie en bild av en epok i svensk idéhistoria då inflytande från Tyskland var starkt och begrepp som bildning och kultur representerade samhällets högsta värden.

Om författaren:

Jonas Hansson (f. 1967) är docent i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.