Konservatismens modernism

På den trevliga och höginformativa kanal om Sovjetunionen, driven av personer uppvuxna där, från vilken Kjölstad delade det viktiga avsnittet om Stalinerans arkitektur, finns också ett om den efterföljande modernistiska perioden under Chrusjtjov, med fokus på dess bostadsområden. Även dessa framstår på det hela taget som ursprungligen mycket attraktiva:

“In the shadow of the Cold War, Soviet urban planners created something remarkable – cities designed not just for efficiency, but for human connection. While the West embraced sprawling suburbs and car dependency, the USSR developed a revolutionary approach to urban living that, despite its flaws, solved problems we still struggle with today.

This video explores how Soviet microdistricts created walkable, community-centered neighborhoods where everything from schools to clinics was within a 15-minute walk. We’ll reveal how standardized housing construction achieved the impossible – building entire apartment blocks in just days while providing homes for millions of families emerging from postwar devastation.

Discover:

– The truth about how Soviet children had more freedom than American kids today

– Why these ‘concrete boxes’ fostered stronger communities than modern luxury developments

– How architects built entire apartment buildings in just 57 hours – a feat still impressive today

– What happened when urban planners prioritized human needs over profit margins

– The hidden wisdom in these ‘dreary’ Soviet neighborhoods that could transform our cities

What if the solution to our modern urban crisis has been hiding behind the Iron Curtain all along? In our increasingly disconnected world, perhaps it’s time to reconsider this approach – not to replicate it exactly, but to find a balance between community connection and personal comfort.”

Man får en utmärt förståelse av de goda idéer som låg till grund också för detta slags byggnation. Den starka kommunionistiska orienteringen ger den en sant human prägel, inte minst i jämförelse med den isolerande och opersonliga amerikanska kapitalistindividualismens samtida typ av förorter, som pekas på som dess motsats.

Man inser hur mycket mer värdekonservativ Sovjetunionen var även här, inom ramen för det modernistiska formspråket. En nyskapande traditionalistisk samhälls- och lokalgemenskap befrämjades under modernitetens villkor.

En del av ideologin känns igen från våra s.k. ABC-städer, och man vill gärna försöka tänka sig hur både dessa och miljonprogrammets områden (de senare i stället för att rivas, som vissa socialdemokrater tycks vilja) skulle kunna räddas och förnyas i linje med den utmärkta sovjetiska planering som här beskrivs.

Men det kräver förstås att den amerikanska, virtuella internät- och AI-baserade surrogatsocialiteten begränsas hos nya generationers yngre genom en kraftfull konservativ kulturförnyelse med tillhörande politiskt ledarskap. Här krävs mycket nytt, på kvalificerad humanistisk filosofi baserat kreativt tänkande i den postliberala framtidens avancerade samhällsplanering.