Peter Flach

Efter att ha anslutit sig till dem 1930 ledde Peter Flach Pasadena-teosoferna i Sverige under ca 40 år, i mycket, tror jag, tillsammans med sin fru Kathinka.

Ännu under första hälften av 80-talet kunde man träffa honom på de huvudsakligen av äldre djuptänkande damer arrangerade mötena i soffgruppen i hörnan längst in vid bortre väggen och fönstren i deras takhöga sal med strama pilastrar på första – eller var det möjligen andra – våningen i det strama, tidigt 20-talsklassicistiska huset vid korsningen Sveavägen-Tegnérgatan, där en jämförelsevis stram bokhylla bl.a. innehöll några titlar av Brunton.

I denna lilla broschyr stramar Flach ned teosofin till ett grundläggande minimum, fritt från de otroliga eklektisk-spekulativa utsvävningar som fyller Blavatskys böcker (med visst undantag för Nyckel till teosofien, där även hon tycks ha insett behovet av en stramare framställning).

Kata Dalström var teosof. Många socialister ända från 1800-talet förstod att marxismens tidsspecifika materialism, som ledande kommunister kunde insistera på även som ateism, var ohållbar som helhetlig världs- och livsåskådning. P.g.a. den, och till den knuten mer allmän, outrerad kulturradikalism, kunde socialismen inte nå mer helhetlig, entydig och bestående framgång under 1900-talet, och så länge den kvarstår kommer den aldrig kunna göra det.

Ännu återstår behovet av en stramning även av de alternativa, likaledes i hög grad 1800-talsspecifika, på det djupare åskådningsmässiga planet idealistiska formerna av socialism, som ofta accepterade inte bara kristendomen i idealistisk 1800-talsform, utan var mottagliga också för egentlig – d.v.s. esoandlig – upplysning genom österländska traditioner, inledningsvis bl.a. genom teosofin.

Endast genom en korrigerande revision av en del av deras romantiska moment kan socialismen också bli den de överordnade värdenas konservatism, som högern och kapitalismen under den nyliberala eran har visat att de inte kan representera.