Åkesson och psykiatrin
Svend Dahl tar i en viktig ledare i Dalarnas Tidningar upp den positiva responsen på Facebook på Jimmie Åkessons berättelse i Skavlans intervjuprogram på TV om sitt psykiska lidande och den behandling han genomgår för det. Det här är en viktig “mjuk” politisk fråga som även Simon Kyaga tog upp i sitt intressanta Sommar-program om psykiatrin som jag skrev om förra året.
Dahl skriver att det är ett “stort steg”, särskilt för män, att tala öppet om psykisk ohälsa, att de inte vågar det eftersom de inte vill erkänna sig svaga och omanliga, och även av samma skäl drar sig för att söka vård: “Psykisk ohälsa upplevs snarare som en karaktärsdefekt än som sjukdomar som kommer och går och precis som fysiska åkommor kan behandlas.”
Att Åkesson talade om sin utmattningsdepression, var öppen med “orsakerna till sin sjukskrivning och den långa, mödosamma vägen tillbaka”, var befriande för många. Hans mod, styrka och ärlighet berömdes. Dahl menar att han visar vägen i synnerhet för de många “tysta männen” bland sina anhängare. Eftersom de respekterar honom, får de nu lättare att själva – vid behov – ta det svåra steget, vilket i sin tur leder till en allmän förbättring av den psykiatriska vården:
“Ju fler som vågar tala öppet om sin psykiska ohälsa”, skriver Dahl, “desto större är chansen att psykvården förbättras, att vi hittar sätt att skapa ett arbetsliv med mindre stress och att vi lär oss att psykisk ohälsa är något som berör väldigt många direkt eller indirekt. Oavsett vad man anser om Jimmie Åkessons åsikter och hans parti ska vi vara glada om han har gjort den tröskeln lite lägre för många som annars skulle ha valt att lida i det tysta.”
Kyaga gick långt utöver Dahl i sitt grepp på ämnet, och i mitt inlägg om honom tog jag upp en del andra, kompletterande perspektiv på det, som jag menar på ett generellt plan också bör finnas med. Men de minskar på intet sätt betydelsen av det Dahl här tar upp; hans påpekanden är mycket viktiga så långt de sträcker sig. Det är värdefullt att Dahl på detta sätt kunde identifiera och lyfta fram denna fina insats av Åkesson under de beklämmande omständigheter Skavlan erbjöd i programmet, inte minst i form av bristande hänsyn just till den återvändande partiledarens sjukdom.