Begreppet delsanning

“Delsanning” är ett begrepp jag ganska ofta använder, och således har ett visst bestämt behov av. Jag finner det märkligt att ordet inte förekommer i SAOL eller ens SAOB. Det måste innebära att andra inte ser samma användningsområden för det som jag. Därför vill jag kort förklara och försvara termen, sådan jag förstår den.

Jag föreslår att delsanning kan definieras, och användas, på två sätt:

1. Som något som är delvis sant, men också delvis falskt, något som till en del eller några delar är sant, men i andra falskt. I denna betydelse ligger termen nära “halvsanning”, vilket ju snarast betyder något som har ett inslag av sanning som dock närmast blir bedrägligt, orsakar accepterande av helheten som sann trots att den är falsk, eller som mer sann än den i verkligheten är. En delsanning i denna första mening kan också vara något som inte innehåller entydigt sanna och falska delar, utan där den samtidiga sanningen och falskheten i stället handlar om att detta något, som helhet, utan att uppdelas, är sant i ett avseende, en aspekt, ett perspektiv, på ett sätt o.s.v., och falskt i andra. Även här ligger betydelsen nära “halvsanning”. Delsanning i denna första mening är dock i ingetdera fallet identiskt med “halvsanning”, eftersom detta senare ord väl oftast har en pejorativ innebörd som delsanning med denna första definition enligt min mening inte behöver ha.

2. Som något som är sant, men som också är en del av en större helhet, som, som sådan, är falsk, då den innehåller en eller flera andra delar som är falska, och där detta förhållande mellan den sanna delen och den mer eller mindre falska helheten, det faktum att den sanna delen är en del av en sålunda beskaffad helhet, är så viktigt att det påverkar förståelsen och bedömningen av den sanna delen även som sådan. Så är normalt fallet när den sanna delen endast eller oftast förekommer som del av en specifik helhet och främst är känd som sådan.

För det begränsade semantiska syftet här behöver vi inte gå in på frågan om definitionen av sanning.

När termen i den första meningen utgör något som till en del är sant men till andra delar falskt, utgör detta något en helhet av det slag som, i den andra meningen, en delsanning är relaterad till, är en del av. D.v.s. den sanna delen i det som är en delsanning i den första meningen är då en delsanning i den andra meningen. Omvänt är den helhet som en delsanning i den andra meningen är en del av en delsanning i den första meningen.

En komplikation inträder kanske i fall av en ytterligare nivå av begreppslig över- och underordning, där en delsanning i den första meningen, alltså något som innehåller en sann del i en helhet som också innehåller en eller flera falska och därför som sådan är falsk, i sin tur på för dess egen förståelse och bedömning väsentligt sätt ingår som del i en större helhet som, som sådan, är falsk i samma mening, om än inte samma utsträckning, som denna delsanning. Denna större helhet är då förstås också en delsanning i denna mening, d.v.s. den första meningen, eftersom den även som en dess egna del innehåller sin dels sanna del, även om den större helheten, som innehållande ytterligare falskheter, är mindre sann än sin delsannings-del som helhet – vilken senare därför nu kanske i högre grad uppfattas som en delsanning i den andra meningen.

Själv använder jag ofta termen delsanning i den andra meningen, samtidigt som jag har intrycket att den normala eller vanligaste betydelsen – i vilken jag också använder termen – är den första. Någon vedertagen definition som bekräftar det sistnämnda tycks dock alltså inte finnas.

Att begreppet är viktigt och nödvändigt förefaller mig uppenbart, och likaså den dikotomisering jag här föreslår. Det är ofta helt nödvändigt att avskilja sanningar från vad jag här för enkelhetens skull kallat “falska helheter” som de är kända för att ingå i, d.v.s. att skilja delsanningar i den andra meningen från delsanningar i den första. Men det går noga taget inte ens att, som jag här för definitionens syfte gjort, beskriva en helhet som innehåller en eller flera sanna delar men också flera falska än sanna delar, som “som helhet falsk”, lika litet som en helhet som innehåller några falska men flera sanna delar kan beskrivas som sann som helhet. Den korrekta beskrivningen av sådana helheter är egentligen endast att de är delsanningar i den första meningen, eller “delfalskheter”. Ja, även oavsett proportionerna mellan sanna och falska delar är den helhet där båda förekommer en delsanning i den första meningen eller en delfalskhet i motsvarande mening, och måste, såvitt jag kan se, för många syften benämnas på just detta sätt.