Karlsson och Motpol

Mattias Karlsson kommer i ett nytt inlägg på Facebook med information som stödjer hans beteckning av Motpol och kretsen kring Motpol som “nyfascistisk”. En del, rörande enskilda Motpol-skribenter, är, trots att jag verkligen försökt sätta mig in i detta, nytt för mig.

De belägg Karlsson presenterar är inte oviktiga för den samlade bedömningen. De bekräftar min egen kritik av det jag identifierade som innehåll av fascistisk karaktär när jag först upptäckte vad som då var en “bloggportal”, genom dåvarande bloggaren Jonas De Geers tillbakablick på Samtidsmagasinet Salt (numera är Motpol en mer enhetlig “tankesmedja”). Även senare har jag återkommit till och påpekat denna koppling till fascismen.

Det kan knappast förnekas att det finns skribenter på Motpol eller i kretsen kring Motpol som åtminstone i viss mån är direkt influerande av den egentliga, historiskt existerande fascismen. Såtillvida har, som jag också framhållit, Karlsson rätt, även om jag inte kan se att det är fråga om någon distinkt “nyfascism” utan helt enkelt om den gamla vanliga.

Mina anspråkslösa reservationer har bara gällt följande punkter:

1) Att man bör vara försiktig med terminologin när det gäller den mångfald av ofta ganska vitt skilda tankeströmningar som Motpol-kretsen, med motsvarande variation hos enskilda skribenter, bygger på;

2) Att alla dessa inte kan betecknas som nyfascistiska;

3) Att man i dessa strömningar kan ifrågasätta saker på andra grunder än att de skulle vara just nyfascistiska;

4) Att det också finns innehåll av helt annat slag på Motpol, såsom exempelvis huvudströmningen av den traditionalistiska skolan (d.v.s. den strömning Evola på problematiskt sätt avviker från), selektiva vänsteranalyser, eller rent konservativa inslag som är vitt skilda från och oförenliga med fascismen;

5) Att Motpol under de senaste åren i någon mån gett intryck av att röra sig i en från mitt perspektiv positiv riktning, d.v.s. haft mer av den under punkt 4 angivna typen av innehåll; och

6) Att en mer ingående diskussion av allt detta är önskvärd.

Tilläggas kan väl att personer som råkar läsa enstaka, icke-fascistiska artiklar på Motpol och kanske “gillar” dem eller Motpols egen sida på Facebook inte kan förväntas känna till vare sig det fascistiska eller ens det på annat sätt från sverigedemokratisk ståndpunkt problematiska innehållet, och därför inte rimligen kan betecknas som ideologiskt avvikande enbart på denna grund.