Mål och medel

Huxley skrev lika mycket “facklitteratur” – historisk, filosofisk, politisk, estetisk och annan – och essäer som skönlitteratur. Men eftersom han råkat bli världsberömd som romanförfattare genom Point Counter Point och Brave New World, kände han sig tvungen att fortsätta skriva romaner resten av livet, trots att han t.o.m. själv kunde hävda att han saknade naturlig talang för det.

Det var en litet överdriven anspråkslöshet. Han skrev också noveller, teaterstycken och filmmanus, och gav ut sex diktsamlingar, vilket vittnar om allmän skönlitterär versatilitet. Och han hade helt rätt när han nämnde Time Must Have a Stop från 1944 som en roman han själv var nöjd med som just sådan. Men de som fortfarande uppskattar romanerna är nog främst sådana som inte har något emot att de i hög grad är filosofiska essäer i annan form.

På bilden här dock en rent filosofisk bok från 1937 utan romanernas ofta tunna fiktiva ram, om bl.a. – och väl främst – fredsfrågan utifrån det slags andliga perspektiv han vid denna tid var på väg att tillägna sig. I svensk översättning med schnyggt 30-talsomslag.