Varse eller varse om

I stället för “varse”, “att bli varse” någonting, har, tycks det, “varse om” blivit vanligt. Det är oklart varför. Jag var tills för något år sedan omedveten om att detta tillagda “om” överhuvudtaget användes och betraktades som korrekt. Som jag förstått det är det tillräckligt, och har det varit det normala, att säga att man “blir varse” någonting, utan “om”.

Är inte “om”-tillägget problematiskt i ljuset av sammansättningarna “varsebli” och “varseblivning”? De synes förutsätta att “varse” används ensamt, utan “om”. Använder man “varse” med “om”, borde man väl, om man vill vara konsekvent, säga “varseombli” och “varseomblivning”, eller åtminstone “varsebli om” och “varseblivning om”. Dessa varianter har jag dock inte hört.

Å andra sidan tycks “om:et” naturligt i svenskan. Jag skrev exempelvis ovan att jag “tills för något år sedan var omedveten om att” detta “om” nu betraktades som korrekt. I de större europeiska språkens användning av sina motsvarigheter till “medveten” och “omedveten” är det inte nödvändigt: där räcker det med “medveten att”. Åtminstone såtillvida som “varse” är ett ord som – liksom det äldre och väl sällan använda “var” – ligger mycket nära “medveten”, framstår det som naturligt att säga “varse om” och “varse om att” på svenska.