Jan Olof Bengtsson

Senaste geopolitisk-ekonomiska rapporten från Norton, med snart 800 000 visningar: Vad han, liksom även Mckay (länkar nedan), missar är förstås de ur-abrahamitiska, rent religiöst-etniskt-identitära motiven för Israels agerande. De motiv som Netanyahu åberopar åtminstone av politiska skäl och som på fullast tänkbara allvar stått i centrum för Ben-Gvir, Smotrich och de många explicit-genocidala rabbiner, Knessetledamöter, opinionsbildare, bosättaraktivister, soldater och vanli

Det finns ännu ingenting särskilt jag har att säga om atlantimperiets senaste tragiska aggression som jag tycker mig kunna säga tillräckligt bra för att det ska vara meningsfullt att publicera här. I synnerhet som en hel värld hela tiden på så utmärkt sätt säger allt som behöver sägas. Ur den oändliga mångfalden av lysande kommentarer – inte minst från dem jag oftast brukar återXa på X – väljer jag därför här bara två exempel. Två veckor före Israels angrepp skrev Alon Mizrah

Ett särskilt tydligt exempel på hur en paleosocialism eller paleokommunism kan förstås som konservativ – i den enda meningsfulla, ambjörnssonska betydelsen, som uttryckande en de överordnade värdenas konservatism – i jämförelse med dagens vänster, den postmarxistiska vänstern eller vad Jordan Peterson och populist- och radikalnationalisterna nu på alltmer problematiskt sätt benämner “kulturmarxismen”, är en rant från Mckay (börjar 1.11.33) nyligen rörande prostitution och po

Är det meningsfullt att längre använda ordet konservatism som ideologisk självbeteckning? Det finns, som jag försökt insistera,...

Mercouris och Christoforou på The Duran: