Viktige indologen vid Collège de France hos vilken Babbitt studerade sanskrit och pali och som skrev det utlåtande om avhandlingsversionen av Guénons senare första bok Introduction générale à l’étude des doctrines hindoues på basis av vilket den underkändes av Sorbonnes doyen.
Man noterar att engelska dr Wiki ger vad som troligen är en något missvisande bild av Lévis uppfattning av Guénon. Avsnittet ‘Opinions’ lyder - språkligt något osammanhängande - i dess helhet: “He was also an early opponent of the traditionalist author René Guénon, citing the latter’s uncritical belief in a ‘Perennial philosophy’, that a primal truth revealed directly to primitive humanity, based on an extreme reductionist view of Hinduism, which was the subject of Guénon’s first book...Introduction générale à l’étude des doctrines hindoues. That was a thesis delivered to Lévi at the Sorbonne and rejected.”
Påståendet att avhandlingen framlades för Lévi vid Sorbonne är väl rimligen felaktigt, eftersom Lévi bara skrev ett utlåtande; men å andra sidan var han också verksam vid till Sorbonne kopplade École pratique des hautes études. Underkännandet av den förste hårdtraditionalistens avhandling är hursomhelst fullt begripligt; utöver dess rent traditionalistiska framställning är den också ett kompromisslöst angrepp på, ja helt enkelt ett totalt avfärdande av den moderna religionsvetenskapen. Franska dr Wiki skriver emellertid till skillnad från engelska att Lévi “rédige un rapport mitigé, teinté à la fois d’estime et de prudence, sur la thèse de doctorat”. Jämför här min diskussion av Mark Sedgwicks kommentarer om Lévis uppfattning av avhandlingen. Prof. Grok sammanfattar – med hänvisning bl.a. till mitt inlägg, hon kan ju inte själv läsa Sedgwicks bok – Lévis kritik på följande sätt:
– Guénon’s selective exclusion of elements that did not align with his preconceived notions of Hinduism.
– A reductionist approach that boiled down the tradition to Vedanta alone (‘everything is in the Vedanta’).
– Insufficient attention to historical context and criticism.
– An uncritical acceptance of a ‘perennial philosophy,’ involving a mystical transmission of primal truths from ancient times, which Lévi saw as overly simplistic and ahistorical.
Den andra punkten, rörande vedanta, tycker jag ser litet märklig ut, om nu avhandlingen överensstämmer med boken på den punkten. Det är en sak att allt i en mening ryms i vedanta (mycket – ifråga om den på den vediska traditionen byggande hinduismen – ligger väl redan i själva termen vedanta), men alla darshans och några andra större riktningar behandlas i varsitt kapitel, på ett sätt som gör att det knappast kan sägas vara fråga om någon nedkokning.
Ahlberg lämnar Lund och börjar i stället som fri skriftställare, en ny sorts filosofisk folkbildare, förmedla sin av centrala, från den svenska personlighetsfilosofins tradition hämtade perspektiv modifierade och utvecklade kantiansk-idealistiska värdefilosofi.
Historicistiska och geografiska relativister, historiematerialister och postmodernister invänder givetvis att det inte finns några “filosofiska grundproblem” i Ahlbergs titels bestämda form. Och det är ju riktigt i den meningen att personer som uppfattas som och benämns filosofer i olika tider och på olika platser, betingade av skilda intellektuella, allmänkulturella och sociala förhållanden och för i högsta grad varierande syften, i en ständigt skiftande kontingens inte bara ger helt olika “svar” utan ställer helt olika “frågor”. Ahlberg behandlar tematiskt “problem” han vill urskilja som konstanta genom filosofins hela historia, även om “lösningarna” varierar.
Men detta implicerar eller pekar åtminstone mot en djupare problematik som man kan föreslå idag är viktigare, nämligen den som rör hela fenomenet “filosofin”, förstådd som en distinkt västerländsk intellektuell verksamhetsform alltsedan antiken, det fenomen som – åtminstone fram till 1900-talet – genom själva sin ursprungliga definierande konstitution utvecklas i form av den historia i vilken det överhuvudtaget är möjligt för Ahlberg att i denna lilla populära introduktion 1922 identifiera konstanta problem eller frågor – och, kan man tillägga, grundtyper av svar som också uppvisar återkommande likheter.
