Holm går i ett avsnitt med rubriken ‘Who wrote the Bible? A history of the Torah’ kort igenom huvudfrågorna rörande Moseböckernas tillkomst, med tonvikt på det delvis blott kompilatoriska och redaktionella arbetet i Babylon på 500-talet f.Kr. och den av Wellhausen mest fullständigt formulerade litterärkritiska s.k. “fyrkällshypotesen” från 1800-talet.
Det har för mig länge, kanske egentligen alltid, varit nödvändigt att i vad gäller den åskådningsmässigt innehållsliga substansen skilja mellan två sidor av denna tillkomstprocess, två sidor som gör att min inställning till dess resultat nödvändigtvis på avgörande sätt blivit kluvet. All abrahamism uppvisar två aspekter, vilkas ursprung är det tillkomstskeende Holm diskuterar och som där återfinns i sina grundläggande former.
Å ena sidan har vi att göra med ett huvudmoment i den för abrahamismen definierande differentieringsprocessen i förhållande till de historiska och samtida främreasiatiska civilisationerna, i vilken den gradvis utvecklade monoteismen kommer att representera dels ett på nytt sätt överordnat universellt-andligt enhetstänkande, dels, i förening med detta, en klarare uppfattad transcendens. Detta är de viktiga, mer eller mindre nya dimensionerna i detta historiska och geografiska sammanhang av Israels Gud, som, förstådda på detta minimalistiska sätt, är relevanta inte bara för den exoteriska abrahamism som skulle komma att bli den dominerande, och där de gestaltades i populär, mytologisk form, utan även för den mindre och underordnade esoteriska.
Å andra sidan står vi inför den grundläggande formuleringen av den abrahamitiska exostoryn med den syn på Skapelsen, Människan och Historien som den förutsätter, och som likaledes kom att prägla all framtida abrahamism, inte bara Israels religion och vad som blev judendomen, utan med vissa variationer även kristendomen och islam, ja på olika ansträngda sätt omfattades även av abrahamismens esoteriker. Åtminstone såtillvida som enhets- och transcendensperspektiven, som sådana, återfinns även i de österländska andliga traditionerna, är det denna andra aspekt, i dess fullt utvecklade form, som är den för abrahamismen specifika och egentligt karaktäristiska.
Den första aspekten rymmer viktig andlig sanning, fördjupning, lyftning över de i den kulturella närmiljön förhärskande lokalkultiska och immanentistisk-panteistiska åskådningarna, även om den till dels gradvis växte fram i en lång process i och genom vissa av de andra kulturerna. Den andra uppvisar från mitt perspektiv de åskådningsmässiga svårigheter, eller helt enkelt ohållbarheter, som jag diskuterat i flera av mina tidigare inlägg om abrahamismens världsåskådning, och även om personbegreppets historia.
- 29 mars
Från Ju-Hyun Park från Nodutdol igen, i detta avsnitt av The China Report med Amanda Yee. Vikten av att förstå det antipacifiska som atlanthökarna håller på med i Pacifiken. Det hamnar i europeisk medieskugga p.g.a. Trumps fredssträvanden i Ukraina – eller snarare: ingen bryr sig om det, ingen har några invändningar mot det, eftersom man själva blivit lika mycket imperiehökar och tagit över Ukrainahökandet efter USA, på fullt allvar påstående att Ryssland planerar att erövra Europa.
