Ornament, färg och materialitet i kooperativa bostadsområden i Stockholm 1915-1930
Arvinius + Orfeus, 2022
Förlagets beskrivning:
En humanistisk klassicism – Ornament, färg och materialitet i kooperativa bostadsområden i Stockholm 1915-1930 ger en historisk introduktion till 1920-talets progressiva bostadskooperation i Stockholm och till den estetik som formade dess arkitektur.
Under perioden 1915-1930 skapades en rad småskaliga och pittoreska stadsdelar i Stockholm. De bebyggdes främst av de då nystartade bostadskooperationerna HSB och SKB. Många av de framsteg som tillskrivs funktionalismens genombrott sker redan på 1910- och 20-talet i dessa kooperativa bostadsområden. Här byggs överkomliga bostäder för arbetare med alla moderniteter, nytänkande produktion och högsta standard. Arkitekterna lägger också stor vikt vid att skapa trivsel genom färgsättning, ornament, materialitet, stora planterade gårdar och vindlande gator. Det är en klassicism i mänsklig skala. I humanismens anda tar man sitt öde i egna händer. Slående är hur snabbt utbyggnaden går, och att billiga bostäder byggs med både hög teknisk standard och höga konstnärliga ambitioner. Dessa stadsdelar har ett ytterst progressivt innehåll, men ges en klassisk dräkt.
Jan Rydén Bonmot är konstnär och författare till Allborgarrätten – Försök till en urban allemansrätt. Han har varit verksam som forskningsingenjör vid KTH Arkitekturskolan.
JOB:s kommentar:
Följer i separat inlägg, tänker jag mig, inom inte alltför lång tid.
Peter Thiels ord om monopolet som mål för den som startar ett företag och om konkurrensen som något för förlorare, i förening med Trumps inbjudan av de rikaste techoligarkerna till de mest prominenta platserna vid sin installation, är verkligen ett exempellöst gapskratt, hånskratt, åt mediaredaktionernas, tänktankarnas och universitetens massarméer av propagandistlarbänger för marknadsekonomin och västs liberala demokrati.
Ben Nortons illustrationer förblir väl valda när han än en gång går igenom grundkaraktäristika hos det atlantglobalistisk-imperialistiska troglosystemet. Norton är inte konservativ. Men han bidrar indirekt till förklaringen av varför försvaret för en konservatism – om exempelvis just Thiel, som aldrig använt denna term, i någon väsentlig utsträckning faktiskt önskar bevara verkliga överordnade värden och inte bara är kalkylerande opportunistisk – inom ramen för detta system är futilitet, illusion, nonsens.
