- 7 jan.
Holm ger en utmärkt presentation av hesykasmen, där han fördjupar diskussionen av vad jag i det tidigare inlägget beskrev som kontroverserna rörande Gudsuppfattningen i sig och förståelsen av den mänskliga själens eller nuftets förhållande till Gud, dess likhet respektive olikhet i förhållande till Gud, i vilken utsträckning eller i vilken mening de är eller kan bli ettade med Gud, sådana dessa kontroverser gestaltade sig inom den kristna kyrka där, som jag skrev, det nyplatonska, esoteriska och mystika inflytandet blev som mest långtgående och bestående, en erkänd, grundläggande del av kyrkans lära och liv.
I centrum står Holms förklaring av Gregorios Palamas’ lära om det av själen skådbara oskapade gudomliga ljuset som en Guds energi, en position som denne lyckades få accepterad av den kyrkliga ortoauktoriteten och som det finns anledning att återkomma till. Det är en tydlig illustration av den esosofins konflikt med exodoxins uppfattning av Gud och Skapelsen som präglat även östkyrkan.
Holm undervisar om de eleusinska mysterierna, vilket ytterligare belyser det problematiska begreppet mystik eller mysticism, och ger anledning till fler kommentarer om det och, till att börja med, själva ordet.
Det är nämligen här det har sitt ursprung. Användningen av verben μυέω (jag initierar, av μύω, jag sluter, och särskilt ögonen) och substantiven μύστης och μυστικός tycks nämligen härröra specifikt från denna som Holm visar mycket vitt utbredda initiatoriska kult i Grekland. Och det är därifrån ordet fått de ockultistiska hemlighetskonnotationer som sedan dess varit oskiljaktiga från det även efter att det universaliserats inom religionsvetenskapen och det allmänna språkbruket, och som är en huvudsaklig del av det problematiska.
Hans Ruin har dock gjort ett antal viktiga observationer om både ordet och begreppet i sin viktiga uppsats ‘Det öppnas hemlighet’, med anledning av Heideggers förhållande till Eckhart. Jag ska lägga till ett referat av dem här sssm.
- 6 jan.
