- 20 dec. 2024
Filip Holm folkbildar om stormogulen och religionsdialogisten och -synkretisten Akbar:
Att förstå vikten av den historiska intellektuella och kulturella miljö som ofta växte fram i gränslandet mellan islam och “hinduism”/”buddhism”, särskilt uppburen av sufistiska riktningar. På flera sätt kan man se den som den, i allmänna drag, mest relevanta miljön i världen idag för den nödvändiga andliga förnyelsen inom ramen för den framväxande världskulturen – den miljö där mest finns att lära.
Här mjukas nämligen på ett sätt som sällan kunde ske i väst den hårdgränsade abrahamismens aparta exoterism upp, samtidigt som, omvänt, den predifferentiella “hinduismen” möter differentieringens resultat sådana de tagit form genom den av muslimerna övertagna och utvecklade grekiska filosofin. I synnerhet är detta av betydelse ifråga om det mytologiska medvetandet eller tänkandet i betydelsen det medvetande och tänkande som kvarhåller en literalistisk förståelse av det mytologiska arvet (och såtillvida i själva verket inte förstår det som mytologiskt i modern mening).
Man borde finna en term som upplöser den skarpa åtskillnaden mellan hinduism och buddhism och gör rättvisa åt det avgörande gemensamma innehållet och deras ursprungs gemensamma allmänandliga kultur. Buddhismen kan, tror jag, ses som en partiell, formellt icke-traditionell differentiering inom ramen för en kvarstående större, gemensam tradition där skillnaderna gentemot vad som i modern tid avgränsats som och benämnts hinduismen ofta knappast är mer betydande än mellan olika riktningar inom det senare.
I synnerhet blir, uppfattar jag det som, detta nödvändigt när man ser det hela utifrån den andliga praktikens och det andliga “förverkligandets” perspektiv, och inte bara är intresserad av de skillnader och distinktioner som ställs i centrum för historiografins och den teoretiska klassifikatoriska fullständighetens syften. I detta perspektiv övervinns också perennialistiskt gränsdragningen gentemot sufismen, platonismen, och, om än med större ansträngning, via den senare och den inom ramen för kyrkortodoxin spänningsfullt kvarstående undervisning i de kristna evangelierna som uppenbart är att förstå i “esoteriska” termer i förhållande till denna ortodoxi, en del av den kristna “mystiken”.
- 20 dec. 2024
From her album Anand (2006).
- 19 dec. 2024
“På rekordtid har polisen underlättat för judiska församlingen i Stockholm att bygga upp en livvaktsstyrka – varav flera rekryteras direkt från Israel”, rapporterar ETC. “De behöver inte genomgå utbildningarna som annars alltid krävs för att få bära vapen på svensk mark”, och polisen “vägrar…lämna ut uppgifter eftersom det ‘skulle störa förbindelserna med annat land'”. Den “nya privata vaktstyrkan” bär “masker för ansiktet” och har “under hemlighetsfulla former…fått långtgående rättigheter”.
Det försämrade säkerhetsläget för judar i Sverige beror ju uteslutande på Israels agerande och på den massinvandring av muslimer som inte minst judiska aktivister och organisationer förespråkat och USA:s och NATO:s krigsinterventioner i Mellanöstern och Nordafrika till Israels och därmed indirekt sin egen förmån orsakat.
I ljuset av hur saker och ting går till i Israel, hur Israel agerar i sitt närområde, hur det sedan länge agerat även på helt andra håll i världen, och de nya åtgärder mot "antisemitism" - inklusive dödsstraff - som nu planeras i USA under den f.d. althögerns hjälte Trump, är det svårt att undvika att en bild frammanas av en tid där de "långtgående rättigheterna" utvidgas till om inte enbart systematiska utomrättsliga avrättningar av som "antisemiter" utpekade personer - israeliska miliser som bedriver "försvar" liksom IDF gör det i Gaza, på Västbanken, i Libyen och i Syrien - så åtminstone lagstiftning genomdrivs enligt vilken staten själv lika effektivt tystar och straffar dem.
Och i ljuset av hur Åkesson, Kristersson, Andersson och alla stats- och oligarkmedia agerar i alla stora utrikes- och säkerhetspolitiska frågor är det väl inte orimligt att föreställa sig att de, eller deras efterträdare i den mer eller mindre avlägsna framtiden, kommer förklara hur rätt detta är, och hur alla som motsätter sig det är just antisemiter.
Och inte bara i Sverige, utan globalt. USA, NATO, EU och alla s.k. ledare i väst kommer, tänker man sig, hota med sanktioner och militära interventioner mot länder som inte accepterar dessa nya åtgärder som nödvändiga, moraliska och demokratiska. En Zeitenwende har ju ägt rum. När The Telegraph med anledning av ICC:s arresteringsorder rapporterade att “Germany won’t arrest Netanyahu ‘because of its Nazi history'”, kommenterade Berlin-baserade skribenten Pawel Wargan (The Jacobin, New Statesman, Tribune, Politico) på X att detta var korrekt: “Germany won’t arrest Netanyahu because it remains committed to the Nazi project.”
Daniel Friberg totalbestred härom året i två artiklar och ett avsnitt av den Åkesson en gång närstående Christoffer Dulnys podd Vita Pillret, och ivrigt och beundrande påhejad av denne, mina påpekanden om fascistiska inslag i althögern, på Motpol och i Arktos’ utgivning. Varefter han utan att blinka gick vidare till att publicera en artikel av Mussolini själv, Dmitry Moiseevs bok The Philosophy of Italian Fascism, och nu senast en översättning av nazismens ledande filosof Alfred Baeumlers bok om Nietzsche, där enligt Hans Ruin denne lyfts fram som den som “lagt en filosofisk grund för tanken på ett tyskt världsherravälde”.
Av allt att döma kommer Friberg fortsätta stödja extremsionisterna Trump, Milei och Bolsonaro som den "sanna högern" - nya pekoral på detta tema fortsätter publiceras. Det är att stödja också deras närmaste vänner och allierade, de israeliska jabotinskianerna som är ännu mer framgångrika, som väl nu gått långt utöver Jabotinsky själv, och som, i en under lång tid framvuxen, ny historisk förening med de ortodoxa massrörelserna med undantag för den antisionistiska minoriteten, tycks ha krossat all opposition.
