SR sände i december en trevlig intervju med professorn i nanoteknologi i Uppsala Maria Strømme (dr Wiki), där hon bl.a. diskuterar sin inom ramen för fysikens vetenskap framlagda nya teori om medvetandet.
Det finns förstås mycket att säga om detta från såväl - med min distinktion - ett filosofiskt som sofiskt perspektiv, om vad den naturvetenskapliga bevisningen är, vilken sanning filosofin därutöver kan nå, vad matematik är, vad kunskap är. Om den till allt detta hörande nödvändiga terminologin och begreppsbildningen. Om det oerhört myckna som skrivits av andra om just det som rubriken på hennes i november publicerade och mycket uppmärksammade artikel anger: 'Universal consciousness as foundational field: A theoretical bridge between quantum physics and non-dual philosophy'. Och naturligtvis om de för teorins förståelse relevanta historiska filosofiska riktningarna - bl.a. den under hela andra hälften av 1800-talet i Sverige helt dominerande upsaliensiska idealistiska, men också den idealistiska filosofins hela historia i väst och, bortom den västerländska filosofin, de centrala sofiska traditionerna som främst har sitt ursprung i men inte längre är begränsade till österlandet.
Men Strømme är av allt att döma själv väl medveten om mycket av detta, och mer behöver inte alls omedelbart tilläggas här och nu. Mycket finns i mina kategorier Idealism (under Philosophy) och Spirituality här, för den som är intresserad. Men intervjun med Strømme måste lyssnas till som viktig och intressant i sig.
När hon talar om att vi kan få “en helt annan förståelse av det liv vi lever just nu”, att “vi springer runt på en sten som far runt i universum och fattar ingenting”, visar det att hon också äger inte bara för naturvetenskapliga forskare utan även, och ingalunda mindre, för vår tids filosofer element av genuin existentiell och sofisk insikt, relaterad till hennes nya uppfattning om medvetandet; element av egentlig visdom. Och hon berättar att hon även lever i enlighet med sin förståelse, bl.a. utövar yoga i någon form och är starkt medveten om dietens betydelse.
M.a.o. tycks hennes vetenskapliga teoribildning, eller vad som är avsett att hålla sig inom ramen för sådan även om hon är medveten om de med den nödvändigt sammanhängande filosofiska frågorna och relevansen av det komparativa studiet av “religioner”, ha fört henne i stor närhet till den egentliga, traditionellt-universella esoandliga vägens anträdande – verklighetsvägen, sanningsvägen, varovägen; “Självförverkligandets” och Gudsmedvetandets väg, den högsta och ytterst den enda.
Så här beskriver SR intervjun:“Maria Strömme är professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet, och ledamot av bland annat Kungliga Vetenskapsakademien. Hon forskar om det allra minsta, om material som kan förändra världen vi lever i.
Nu har Maria Strömme också tagit ett stort språng till ett annat fält, från det minsta till det största, och hävdar att vi står inför ett stort paradigmskifte. Hon har publicerat en vetenskaplig artikel, i tidskriften AIP Advances, med en teori och en hypotes om att medvetandet existerar som ett fält, bortanför tid och rum. Vilket skulle innebära att våra medvetanden fortsätter existera, efter den kroppsliga döden, precis som många stora religioner hävdar.
Hur ser Maria Strömme på kritiken att hon blandar ihop vetenskap och filosofi?
I den här intervjun berättar hon också om årets Nobelpris i kemi, hur hon lever efter longevity-trenden (försök att öka den friska livslängden) och om hur uppväxten under Lofotens stjärnhimmel påverkat henne.
Och så om förhoppningen att med hjälp av nanoteknologi kunna hjälpa förlamade att gå och kraftigt minska utsläppen inom exempelvis cementindustrin.”
Här även en kort intervju på Uppsala universitets sida.
Följande välformulerade abstract föregår artikeln i AIP Advances:
“The nature of consciousness and its relationship to physical reality remain among the most profound scientific and philosophical challenges. This paper presents a novel framework that integrates consciousness with fundamental physics, proposing that consciousness is not an emergent property of neural processes but a foundational aspect of reality. Building upon insights from quantum field theory and non-dual philosophy, a model based on the three principles of universal mind, universal consciousness, and universal thought is introduced. These principles describe an underlying, formless intelligence (mind), the capacity for awareness (consciousness), and the dynamic mechanism through which experience and differentiation arise (thought). Within this framework, the emergence of space–time and individual awareness is modeled mathematically by treating universal consciousness as a fundamental field. Differentiation into individual experience occurs via mechanisms such as symmetry breaking, quantum fluctuations, and discrete state selection – paralleling established concepts in physics, including Bohm’s implicate order, Heisenberg’s potentia, and Wheeler’s participatory universe. This model suggests that the apparent separateness of individual consciousness is an illusion, with all experience ultimately arising from a unified, formless substrate. The framework aligns with emerging theories in quantum gravity, information theory, and cosmology that posit classical space–time as emergent from a deeper pre-spatiotemporal order. It offers a non-reductionist alternative in neuroscience, suggesting that consciousness interacts with physical processes as a fundamental field. By drawing from insights from physics, metaphysics, and philosophy, this conceptual framework proposes new directions for interdisciplinary inquiry into the nature of consciousness and the origins of structure and experience.”
Läs även, förslagsvis, de på punkt efter punkt helt centralt väsentlighetsorienterade delarna 1 (Introduction), 3 (Discussion) och 4 (Conclusion) i deras helheter; endast den längre del 2 (The Mathematical Framework) kräver specialisering i fysik och matematik.
Det fanns en tid då den vanliga trotskistiska ståndpunkten var att Sovjetunionens fall skulle leda till förverkligandet av oktoberrevolutionens ursprungliga avsikter, och fram till idag har trotskister ofta fortsatt att helt enkelt stödja atlantimperialismens politik på olika håll i världen under förespeglingen att den skulle befrämja deras egna mål och stärka sant revolutionära rebeller i respektive länder.
Ståndpunkten skilde sig från den reformistiska majoritets- och etablissemangsvänstern endast i den kvarhållna, åtminstone nominella revolutionära tron, karaktäristiskt ultravänsteristiskt tillspetsad även i denna halsbrytande konvergens med högern. Man erhågar sig exempelvis Andreas Malms hetsande sida vid sida med P.M. Nilsson för NATO-kriget i Libyen 2011, antagligen en svensk kulmen för denna linje.
Nu tycks man ha lugnat ned sig litet. De allra mest, under nyliberalismens globala högflod och den amerikanska unipolära hegemonin märkliga övertygelserna har tonats ned. Men ifråga om de pågående protesterna i Iran publicerar både Socialistisk Politiks tidning Internationalen och RKP (de sistnämnda medels en utförlig anonym artikel från “kommunister i Iran” som jag just nu inte hittar på den ledande engelska RCI-sektionens sida från vilken den svenska ofta översätter material – har den svenska på egen hand fått fram detta?) fortfarande analyser som jag befarar är orealistiska och därför riskerar att i likhet med de tidigare tjäna ändamål på flera sätt rakt motsatta de eftersträvade.
Protesterna framställs som att de helt enkelt är mot både den nuvarande islamiska revolutionens styre och den pahlavistisk-monarkistiska oppositionen, och fullständigt avvisar den amerikanska och israeliska imperialismen som står bakom den sistnämnda. Förvisso är de inte generellt för den shahistiska restaurationen; utan tvekan är de tvärtom till stor del explicit mot även den. Legitima orsaker till protesterna finns säkert också.
Men är dessa förhållanden tillräckliga för att det i dagens kritiska läge i Mellanöstern ska vara rätt att försvara de till stor del även i övrigt USA- och allmänt västhögerstödda protesterna och deras avsikter? Efter att Trump hotat med en ny militär intervention uttalade Khamenei att man “inte kommer ge efter för fienden”, varpå Elon Musk svarade på X med det på persiska formulerade budskapet “I dina drömmar!” eller “Vilken futil illusion!”, ungefär. Detta sägs nu skanderas av demonstranterna. Musk har inte alls uttalat sig för ett återupprättande av shahväldet.
Även SKP:s Riktpunkt delar, från andra utgångspunkter, den beskrivna analysen, antagligen i överensstämmelse med den europeiska organisationen ECA, European Communist Action, som de tillhör och som är känd för sin med trottarna och hela den reformistiska etablissemangsvänstern gemensamma, felaktiga kålsuparism ifråga om atlanticistisk imperialism å ena sidan och kinesisk och rysk å den andra.
Riktpunkt fördömer förenklat Irans system som en “kapitalistisk ekonomi i kombination med en teokratisk, borgerlig statsapparat”, men framhåller också hur “den exilbaserade prinsen Reza Pahlavi” har “uppmanat till nationell mobilisering mot den islamiska republiken”. Samtidigt sägs kritiskt regeringen “som vanligt” lägga skulden på vad man – inom citationstecken! – anger som “‘utländska fiender'”.
Men det är ju ett faktum inte bara att den atlantsionistiska shahistoppositionen, en ständigt närvarande minoritet i Iran och i väst, driver på protesterna på det sätt Riktpunkt själv anger, utan att de stöds av de helt entydiga utländska fienderna USA och Israel, där starka krafter i enlighet med Trumps hot önskar ett nytt anfallskrig efter det misslyckade förra året.
Man frågar sig hur stor sannolikheten under dessa omständigheter är att den “spontana ilskan” i enlighet med Riktpunkts önskan kan “organiseras i en självständig klassrörelse med ett klart antiimperialistiskt och antikapitalistiskt program”. Spontana ilskor engageras sedan länge av helt motsatta intressen. Det saknas liksom inte exempel på att framgångsrika färgrevolutioner därför i situationer som den nuvarande i Iran fått helt andra resultat.
K:s Proletären har förstås konsekvent gått emot den gamla trotskistiska linjen, men har såvitt jag kan se hittills inte kommenterat den senaste utvecklingen i Iran. I USA motsätter sig givetvis ACP regimskifte. Utmärkte professorn Seyed Mohammad Marandi vid Teherans universitet beskriver situationen på vad jag tror är det riktiga sättet på Sabrina Salvatis ofta bra kanal, Sabby Sabs.
