- för 5 dagar sedan
Den nödvändige, alltid lysande Jeffrey Sachs intervjuas av likaledes nödvändige George Galloway.
Om Iran, men inte enbart. På en dryg halvtimme hinner förbluffande många meningsfulla, med Irankrisen sammanhängande analytiska kommentarer göras om Trumpregimen i allmänhet, Europaförfallet, atlanticismens nu nästan totala kriminalitet, Gaza, Ukraina, FN, atomvärldskrig, t.o.m. Sverige, och historiska perspektiv ges på varje punkt.
“The Doomsday Clock is 85 seconds to midnight. Professor Jeffrey Sachs on the countdown to oblivion. Trump will attack Iran unless the rest of the world says no. Israel has always wanted this big one. Billionaires rule the White House.”
Missa f.ö. ingen av de intervjuer Max Blumenthal dag efter dag ger om Iransituationen.
- för 5 dagar sedan
- för 6 dagar sedan
Flera gånger har jag nämnt Svante Nordins bok Historia och vetenskap: En essä om marxismen, historicismen och humaniora från 1981 som (möjligen med undantag för hans doktorsavhandling) den enda – jag tror åtminstone att detta ännu gäller – i hans stora produktion där han, fortfarande verksam vid filosofiska institutionen i Lund, ännu inte den idé- och lärdomshistoriska, framträder uteslutande som filosof i egen rätt.
Redan detta har alltid gjort den särskilt intressant i mina ögon. Men det tycks mig som om den dessutom med åren bara blir mer väsentlig än vad jag redan uppfattade den som när jag med stor uppskattning första gången läste den under min tid i Uppsala, nyutkommen och i sällskap med och lyssnande till oavbruten, lärd politisk monolog från viktige, ännu ej disputerade historikern Trotte-Petter (Frihet, jämlikhet, egendom och Bentham: Utvecklingslinjer i svensk folkundervisning mellan feodalism och kapitalism, 1809-1860, 1992) inköpt på dåvarande jättelika, sedan länge mycket saknade boktemplet LundeQ i hörnet Drottninggatan/Östra Ågatan med tre eller var det rentav fyra våningar och rulltrappor, jämförbart med Blackwells i Oxford om man inte räknar in den relativt sena utvidgningen the Norrington Room en trappa ned.
Det ytterligare ökade intresset hänger för mig särskilt samman med den under det senaste årtiondet nödvändigt accelererade omprövningen av högern i ljuset av den samtidshistoriska och politiska utvecklingen (jämför mitt inlägg Svante Nordin som filosof från 2015). För det är inte så att det mått av marxism som Nordin fortfarande med kritisk urskillning omfattade gör boken mindre aktuell, utan precis tvärtom: den gör den idag mer relevant.
Men inte heller är det så att boken p.g.a. denna marxism – det är förvisso fråga om början av Nordins omprövning – saknar de viktiga, kulturkonservativa insikter och positioner som några år senare på 80-talet gjorde författaren känd som ledande kritiker av den länge rådande vänsterhegemonin inom humaniora, och som jag främst betonat i mina tidigare inlägg om den. För mycket av det filosofiskt väsentliga i detta, eller mycket av detta väsentliga som filosofiskt formulerat, är i själva verket, om än ibland endast i fröform, förhanden redan här, tillsammans med och i och genom diskussionen av marxismen och historicismen.
Denna kombination, och dess specifika art, gör, föreslår jag, att den 45 år gamla “essän” – i själva verket ett stort antal små essäetter uppdelade i fem större “avdelningar” – förtjänar att återvändas till och ånyo på flera punkter kommenteras som ett viktigt svenskt teoretiskt dokument från denna tid. Jag har länge velat försöka göra det från perspektivet av de ståndpunkter som anges av namnen på underavdelningarna till filosofikategorin i denna blogg.
