Den tredje intellektuella huvudkraften bakom den amerikanska konservativa revolutionen, vid sidan av Maupin och Infrared/MAGA-kommunisterna, är, som jag uppfattat det, tänktanken Midwestern Marx.
Här intervjuar Kim Iversen, under rubriken Why American Youth Are Embracing Communism, deras främste eller åtminstone mest synlige och aktive teoretiker, Carlos Garrido, doktorand i filosofi vid Southern Illinois University Carbondale, som efter att ha publicerat en antologi med centrala historiska texter – inklusive av västmarxismen förbisedda eller väl snarare avsiktligt ignorerade sovjetiska – om den dialektiska materialismen (som trots “materialismen” ju har avsevärda, bestående likheter med den absoluta idealism som den historiskt utvecklades ur – notera hur Hegel skymtar på ett bokomslag i hyllan bakom Garrido), Marxism and the Dialectical Materialist Worldview, och den mer polemiska, kortare boken The Purity Fetish and the Crisis of Western Marxism, nu utgivit Why We Need American Marxism.
Betydelsen av dess mer programmatiska karaktär blir uppenbar i ljuset av att Garrido nu också har en viktig position i det nya amerikanska konservativa parti, vars grundande Midwestern Marx, tillsammans med MAGA-kommunisterna, i hög grad bidrog till och i vilket även andra därifrån nu är engagerade.
Mycket finns givetvis att tillägga som har att göra med den djupgående idéhistoriska korrigering och modifikation av modernitetens radikala tanketradition, inklusive Marx och Marxismen, som krävs för att socialismen eller kommunismen ska kunna bli konservativa i den nödvändiga nya meningen, d.v.s. förenliga med de överordnade värdena. Särskilt gäller detta här frågan om folkets vilja och dess representation, och den därmed nära sammanhängande frågan om moralens natur och den moraliska ordningen. Ingen av den konservativa revolutionens ledande intellektuella har någon bakgrund eller förankring i de här relevanta tanketraditionerna.
Men det viktiga att påpeka i detta läge är att dessa tillägg och denna korrigering och modifikation ingalunda är några omöjligheter. Just de har ju, mutatis mutandis, av den meningsfulla typen av konservativa tänkare, och i USA inte minst Irving Babbitt, anförts som nödvändiga inom ramen för den borgerliga revolutionen och dess resultat, ja väl så långt det varit möjligt där accepterats och, om än med oundvikligen begränsad framgång, tillämpats. Detsamma kan och måste ske inom ramen för den socialistiska revolutionen, där den bör kunna äga nya förutsättningar för att fullföljas och förverkligas. I viss utsträckning, eller i några avseenden, har ju denna process redan påbörjats: det är ju, i vidare mening och mer allmänna sammanhang, vad som definierar alla de nu aktuella amerikanerna, och som överhuvudtaget gör dem intressanta och relevanta. Det återstår bara att se om och när de tar de återstående stegen.
Men tills vidare, återigen: vilken tur att vi är så amerikaniserade… Åtminstone finns ju därmed en chans att den utveckling de nu i flera år representerat faktiskt noteras och uppmärksammas hos oss. Men alldeles oavsett detta är den ju viktig eftersom det i vår historiska situation är helt avgörande att en förändring i denna revolutions riktning kommer just inifrån USA.
Haz – eller kanske bör han nu kallas Al-Din – säger i sin blurb till Garridos nya bok: “Carlos Garrido provides a clear outline of the main currents, both intellectual and historical, driving the new synthesis of American Marxism which is taking an entire generation by storm.”
